Jag träffade Lamya första gången under Tunisiens valkampanjer 2014. Det var under en reportageresa, på ett olivfält i jordbruksregionen Sidi Bouzid. Efter att vi pratat politik, jag och flera av de starka olivplockerskorna som vinglade på farliga stegar högt uppe i träden, dröjde jag kvar med Lamya. Vi småsnackade om hennes liv. Plötsligt började hon gråta.  Hon berättade att hon inte tilläts gå i skolan för sin pappa. Och hon sa att det finns många som hon själv. Jag blev förvånad. Tunisien har ju en så högutbildad befolkning. Kan det här verkligen vara ett utbrett problem? Sedan dess har jag gjort en del research och förstått att det är det. Så nyligen återvände jag till Sidi Bouzid, för att prata mer med Lamya och andra unga som av olika anledningar berövats sina drömmar om utbildning. Här är reportaget i Sveriges Radio Studio Ett.